Lace Armstrong under Tour de France 2009. Foto: Niklas Instedt – [no link]
AUSTIN, TX, USA ::: Lance Armstrong byggde en karriär av fusk och bedrägeri. När två och en halv timmas intervju med amerikanen sänts över världen så är de stora delarna av en korrupt idrotts främsta hjältes gulddagar lagda i dager för allmän beskådan. Hans historia lämnar ett arv till hela den olympiska idrottsrörelsen att ta till vara för att kunna stå bakom dagens och framtidens idrottshjältar på ett så trovärdigt sätt som möjligt. Kommer cykelsporten och idrottsvärlden att kunskapen till sig? Läs Cyclesport.se´s krönika dagen efter stormens öga passerade.
När den andra delen av Oprah Winfrey´s intervju med Lance Armstrong sändes inatt svensk tid så var redan det sista täcket borta över den stinkande byk som amerikanen dolt under sin långa karriär och flera år därefter. Även om det finns frågetecken kvar kring vad som framkom under intervjuns första del så är världen övertygad om att resterande del av Armstrong-storyn nu kommer att handla om den egentliga omfattningen av fusket och cyklistens sätt att hantera människorna omkring sig under karriärens glansdagar.
Intervjun som sådan avslöjande inte mycket som inte redan omskrivits. Det som berörde honom mest som person var helt naturligt samtalen om hur familjen påverkats. Armstrong kunde inte själv redogöra för sensmoralen i hans historia men kunde för egen del säga att han förlorade sig själv i lögnkarusellen, en åktur som gav honom ära och berömmelse följd av avslöjanden, skam, stora ekonomiska förluster och en förmodad livslång stämpling som bedragare och lögnare. ”Sanningen kommer att göra dig fri”, sa Oprah till Lance som avslutning på intervjun.
En annan del av historen som kommer att nystas i, med eller utan Lance´s hjälp, är vilka människor som gjort det möjligt att under en så lång period kunna bedriva ett så omfattande och framgångsrikt fusk samt kunna utöva ett så stort inflytande över sportens centrala funktioner, media samt andra aktiva funktionärer och cyklister. Armstrong tillstod att han kommer att vara den förste som, om han tillåts, vittnar inför en sanningskommission om en sådan inrättas för att blottlägga allt fusk som varit inom cykelsporten. Det är en tydlig signal till ledningen för framförallt UCI och WADA om att det finns mer, förmodligen mycket mycket mer att avslöja innan alla cykelsportens yppersta elitorganisationer och centrala organistation genomgående kan kalla sig sanna kämpar i den viktiga kampen mot doping, annat fusk och korruption inom idrotten.
Lance Armstrong kommer alltid att finnas som en av cykelsportens mest betydande personer i börja av det 21:a århundradet. Hans historia blev en saga med ett VM-guld som 22-åring följt av att han besegrade en livshotande cancer och sedan vann sju raka segrar i Tour de France och ett OS-brons. Hans framgång engagerade så många, särskilt i hemlandet USA att vi fick se den nordamerikanska cykelsporten växa ofantligt, både i antal utövare och i den tillverkande industrin med cyklar och tillbehör. Armstrongs uppgång och fall lämnar ett arv av uppgång och ökat popularitet och allmänt engagemang för cykelsporten.
Cykelsporten kommer aldrig att kunna lägga historien om Lance Armstrong bakom sig, man kan bara lära sig att förhålla sig till den. Armstrongs erkännande betyder dock att sporten äntligen kan enas kring vad som verkligen pågått. Grundbulten i sanningen är att fusket varit så omfattande att ingen i sportens högsta division kan svära sig från vetskapen om att det varit en korrupt och kriminell verksamhet som turnerade världen över, oavsett om de själva som individer var en direkt del av korruptionen genom aktivt deltagande i fusk alternativt aktivt förnekande av att fusk pågick eller som en indirekt kugge i maskineriet som genom sin tystnad upprätthöll det system som i så stor utsträckning stred mot sportens grundläggande värderingar.
Innan dagens sändning av den andra delen av Armstrongs publika erkännande berättade Cyclingnews att både film- och bokrättigheter om den amerikanske cyklisten köpts av olika bolag. Lance kommer att vara en person som människor kommer att intressera sig för och som kommer att engagera folks känslor under en lång tid framöver på olika sätt, oavsett vad man anser om honom som idrottsman, förkämpe för ett ökat synliggörande av cancer eller som person generellt. Det får cykelsporten och alla människor som påverkats av den kontroversielle texasbon att få leva med.
Ett arv som utövare som Armstrong, Marion Jones och andra dopade världsstjärnor lämnar är den generella misstanken om att alla stora idrottsliga prestationer kan vara ett resultat av fusk. Idrottsvärldens främsta centrala organisation är den olympiska rörelsen. Internationella Olympiska Kommittéen är således den organisation som har störst makt att kunna driva en organisation och ett regelverk för antidoping som är så långtgående i sin kontroll av utövarna och regelverket inom de olika idrotterna att misstänkliggöranden kan avfärdas eller bekräftas.
Att vara elitidrottare idag betyder att underkasta sig en integritetsbegränsande kontroll, en planering av sin tillvaro och livsföring på ett sådant sätt att dokumentation av blodets sammansättning samt var, när och varför han/hon vistats under en stipulerad tid inför varje tävling. Blodpassdokumentation under en lång period, t.ex. 24 månader, samt ett förflutet som under de senaste fyra åren är fritt från antidopingbrott, borde redan idag vara ett krav för deltagande i OS, VM, världscuper och de olika idrotternas högsta internationella tävlingsdivision. Det skulle betyda att alla som skall vara med på OS 2016 måste vara med i blodpass-systemet redan 2014 för att ha en chans att kunna tävla, någon annan väg finns inte att gå för att få en hållbar sport som är trovärdig över tid, både för cykelsporten och idrottsvärlden i stort.
Idag finns stora skillnader mellan olika idrotters restriktioner för vad en atlet kan tillåtas före ett lopp. Inom cykelsporten har man tagit till långtgående ställningstagande med restriktioner för t.ex. intravenös vätsketillsättning och injektioner av olika slag samtidigt som man i de flesta andra sporter restriktionslöst tillåter utövare att ladda inför betydelsefulla event assisterade av sådana metoder. Om all idrott skall bli likvärdigt trovärdig så måste regelverket för idrott vara standardiserat kring vad en utövare har för krav vad gäller underkastelse av kontrollsystemet, dokumentation och respittider efter olika medicinska insatser samt vad och hur substanser får och inte får hamna i utövarens kropp.
…är cykelsporten, den olympiska rörelsen och alla dess olika förbund redo att ta det uppenbara ansvar som arvet efter Armstrong kräver?