Marcus Matteby (t.h.) med visselpipa och medalj efter ett lyckat lopp runt Vättern i lördags. Foto: Fredrik Sundin – [no link]
SUNDSVALL/MOTALA ::: Marcus Matteby från Sundsvall är till vardags linjechef på Tieto. Han har en förkärlek till tuffa och utmanande projekt och när utmaningar i jobbet inte är tillräckliga så hittar han dom på cykeln istället. Team DataUnit föddes inför årets Vätternrunda, målet var att komma under åtta timmar. Marcus berättar om projektet bakom sub8-gruppen och Cyclesport.se hängde med och fotograferade under de sista förberedelserna i Motala.
Större delen av laget samlandes för en lagbild efter målgång. Foto: Fredrik Sundin
– Redan efter förra årets Vätternrunda så föddes idén om att satsa på Sub8 (under åtta timmar). Drömmen var att få ansvara för en hel startgrupp och gärna med så många från ART – Alnö Race Team som möjligt. Men väntelistan för att få en egen startgrupp var lång och jag fick ställa mig på kö och istället anmäla mig till en av HappyMTB:s startgrupper detta år. Till nästa år, 2012, har jag äntligen fått en egen startgrupp och jag ser verkligen fram emot att få göra något kreativt av den, berättar Marcus Matteby.
Kvällen före loppet när de flesta Vätternrundacyklister sitter och väntar på att start eller redan är på cykeln. Team DataUnit lägger sista handen på cyklarna och dess packning i form av mat och dryck.
– Eftersom man anmäler sig så pass lång tid innan VR, 10 månader för snabbgrupperna, så finns det gott om tid till att lägga upp strategi och träningsschema. Strategin måste vara extremt tydlig i form av körschema och förhållningsregler. Det får inte finnas några tveksamheter i gruppen vid start, annars jobbar man inte som ett team, det finns inte utrymme för individualism.
– Många frågar mig vad som är grejen med att köra runt Vättern med en snabbgrupp. Vad är det som är så fantastiskt med det. För mig är svaret enkelt, teamet. Att få jobba och kämpa som ett team, ett team med samma mål och vision och prestera något som är svåruppnåeligt. Det är bara såå häftigt!
Även om det är högpresterade landsvägscyklister så sät det mycket som skiljer dessa åkares cyklar under Vätternrundan gentemot vanliga tävlingscyklister under ett långt lopp. Lappen på styrtappen med hålltider är dock en sak som de båda har gemensamt.
– Jag drivs av ledarskapet och utmaningen i att få alla i gruppen med sina individuella kvaliteter och styrkor prestera optimal som en grupp. Jag drar många paralleller till mitt dagliga arbete som chef och ledare där målsättning och gruppdynamik är centrala delar. Jag fascineras över hur mycket resultatet påverkas av ett tydligt mål som alla är dedikerade till. Det är en kraft som gör att vi alla tillsammans kan överträffa oss själva och det var precis det som hände i lördags. Jag tror vi alla var ödmjuka inför uppgiften och det var inte någon som ansåg det som självklart att man skulle orka hålla den höga farten så länge. Ingen skulle klara av det ensam, inte ens världens starkaste cyklist. Det är när vi tar hjälp av varandra som det blir möjligt, vi är beroende av varandra. Det är det som är grejen med sub-grupperna.
Det är inte tillåtet med servicebil eller egna depåer med langning utmed banan. I körplanen är det fasta stopp för vätskepåfyllning inplanerat. All vätska och mat däremellan måste finnas med på resan.
– Jag fick förmånen att vara teamets kapten och det var en utmaning för mig. Kaptensrollen förpliktar, jag måste ha koll på tid och fart. Göra anpassningar om förhållandena förändras, medvind, kantvind, oväntade stopp. Det är många faktorer som kan påverka resultatet. Till min hjälp hade jag som tur två fantastiska vice-kaptener, Jonas Larsson och Jonas Lorentzi, som bidrog mycket både i förberedelserna och under själva loppet. Kvällen innan loppet samlades teamet för första gången. Vi träffades på en restaurang för en sista kolhydratsladdning i form av gigantiska portioner pasta. Gruppens organisatör Andreas Söder hälsade alla välkomna och sedan höll jag en genomgång av strategi och körschema. Huvudsyftet med mötet var att skapa det team som behövdes under loppet, få alla med på hur och vad vi skulle åstadkomma. Det får inte finnas några tveksamheter.
En och en halv timma till start. Gröt, ägg, mackor och mycket vätska. Stämningen liknar många andra elitlag, alla har sin egen takt och sinnesstämning på morgonen. Alla är laddade.
– Jag är övertygad om att vi i arbetslivet skulle förbättra våra resultat om vi satte tydligare mål, mål som alla förstår och kan visualisera. För detta team, som kom att heta DataUnit då Andras Söder fixat sponsring av sin arbetsgivare, var målet att köra runt Vättern på 7tim 55min, varken under eller över. Inte under för att så många som möjligt skulle vara med hela vägen runt, helst alla.
Målgång – målet uppnått
– De sista kilometrarna innan målgång var helt euforiska och alla skrek och ropade ut sin lycka och all anspänning och oro för att inte klara målet släppte. Det är ett ögonblick som man aldrig glömmer. Det är ögonblick som är belöningen för allt slit och den hårda träningen som man gjort inför loppet.
– Vi klarade målet på ett smått magiskt sätt, tajmingen var perfekt. Vi höll igen så mycket som vi kunde uppför och anpassade hastigheten så att så många som möjligt skulle orka hänga med.
Marcus (t.h.) ihop med vännen och tränare Graeme Stone från Nya Zeeland. Stone kom med i sista stund. Han är tidigare continentalteam-åkare i från ett belgiskt lag och har ett förflutet i bl.a. Team Cyclesport.se. De två senaste åren har dock enbart ägnats åt löpning för hans del i en satsning att nå en VM-plats i maraton. Stone fick vara med och jobba i laget under halva loppet men tvingades sedan att växla tempo. 8.25 blev hans tid runt sjön.
– Vi korsade mållinjen med tiden 7tim 54min 30 sek, alltså endast 30 sekunder ifrån det mål vi satt – fantastiskt! Vi var dessutom hela 18 stycken med av initiala32. Stämningen efter målgång är svår att beskriva, vi grattar varandra, kramas och delar den oerhörda glädje man känner. De flesta har under nära ett års tid tränat och fokuserat på loppet, gjort stora investeringar i både tid och pengar.
– För att få ihop ett projekt av den här typen krävs en betydande arbetsinsatts. Allt ifrån att organisera anmälan, fixa gemensamma kläder till att diskutera och komma fram till en gemensam plan och strategi för loppet.
I startfållan. Startgrupp 358 består av Team DataUnit med målet att klara rundan under åtta timmar och HappyMTB som satt upp målet att köra under nio timmar.
Dags att ge sig av.
Lagkapten Marcus med visselpipa runt halsen. Pipan används för att kommunicera ut direktiv i den stora gruppen. Olika metoder används i olika sub-grupper, t.o.m. kommunikationsradioutrustning förekommer. Under mötet innan loppet och i det skrivna körschemat har Marcus instruerat hur signaler låter och vad dom betyder.
Ett snabbt stopp för att fylla på vatten och sedan ut på vägen igen. Foto: Fredrik Sundin.
Ett långt tåg som hela tiden växlar cyklister i vinden tar sig snabbt fram på vägarna i solskenet. Foto: Fredrik Sundin.
Tio mil kvar att köra och större delen av gruppen är kvar i klungan på väg mot målet.
Team DataUnit har ingen följebil bakom så om det händer något med cykel eller hjul så är man borta ifrån klungan utan ersättningsmaterial.
Längst fram i klungan höll man inte tillbaka. Lagkapten berättade efteråt att han fick lugna flera av teamets medlemmar för att så många som möjligt skulle kunna hänga med och klara tidsmålet.
Rock n’Roll stämning i täten av Team DataUnit på väg in mot Karlsborg.
Glada miner i lagt. Solen skiner och man har 21 mil i benen och en tredjedel kvar att köra.
Lagkapten Marcus Matteby gör tummen upp med drygt nio mil kvar till målet på en resa som ligger något före tidsplanen.