Emma Johansson före Susanne Ljungskog och Sara Mustonen i den jagande gruppen på slutvarven i Götene. – [no link]
GÖTENE ::: Fyra intensiva tävlingsdagar har passerat i årets SM-vecka på cykel. Kraftmätningar har givit överraskande segrarare och segrarinnor i flera fall. Igår fick vi se ytterligare en uppvisning av SUsanne Ljungskog och Emma Johansson som bara finner sitt motstycke i de två föregående SM-linjeloppen för damer i Falun och Uppsala – men varför är det så.
Ny uppdaterad med video.
Det är lätt att förundras över taktiken mellan cyklisterna i på SM för damer. I uppsala, på en väldigt kort tävling skall sägas, vann en tämligen okänd åkare efter en morgonutbrytning som ingen ville ta tag i och köra ikapp. Det var viktigare för åkarna Johansson och Ljungskog att inte förlora mot varandra än att vinna tävlingen totalt.
Förra året i Falun så var det Ljungskog och Johansson som körde ner utbrytningen på ett imponerande sätt men när det väl kom till kritan så var den imbördes kampen mellan dom båda viktigare. När segerrycket kom från Emilia Fahlin så brydde sig mer om vad deras rival gjorde än vad Emilia gjorde som gick och vann tävlingen.
Igår hände det igen, precis som om dom inte hade räknat med att det fanns andra på tävlingsbanan än bara dom, och möjligtvis Emilia Fahlin. Vakna tjejer, det här händer. I ett SM i ett land som har en av världens bästa damlag så finns det fler än två tävlande. Johansson och Ljungsog tävlade inte mot övriga fältet, dom tävlade bara mot varandra. Övriga fältet körde om SM-guld och det vanns av Alrikssonscykel.se genom Jennie Stenerhag på ett imponerade sätt.
Den grupp med sjuåkare som kom att åka ifrån dom övriga bestod enbart av internationellt rutinerade cyklister som inte hade för avsikt att ge bort någonting till någon. Örebrocyklisterna hade två åkare i gruppen med Emilia Fahlin och Karin Aune, likaså hade Alrikssons både Stenerhag och Marie Lindberg. Team cykelcity hade fjolårets vinnare av Polen Runt Sara Mustonen, och sedan var det Emma coh Susanne.
När hårdkörningen på Kinnekulle var avklarad och septetten fortfarande var samlad in i Göten så bytte loppet skepnad. Emma tittade på Ljungskog och vise versa. ingen av dom skulle komma att lägga uns av kraft med den andre på hjul. Emma slutade därför femma och Susanne sjua i loppet.
Det man förundras över är om det är dom själva som sitter inne med detta taktiska storsinne eller om dom bara inte har tro på sig själva som kraftfulla cyklister? Är det ens dom själva som styr? Kanske är dom bara marionetter till dom storsinnade taktiker som sitter med comradion i högsta hugg och dirrigerar loppet från servicebilen. Kanske skulle det bli annorlunda om vi inte hade intercom system på tävlingar som inte är lagtävlingar – t.ex. SM. Det är ju inte meningen att tävlingen skall avgöras för att ett par tränare spelar playstation med sin cyklister från servicebilen, eller?
Både Aune och Stenerhag gjorde fantastiska körningar. I själva verket så hade båda dessa legat och kört hårt tidigare i loppet för att lägga mark åt sin lagkamrater. Karin Aune la en hel del kraft i pedalerna för att hämta hem utbrytningar tidigare i loppet för att hjälpa den regerande mästarinnan Fahlin. Stort grattis till dessa åkare, ni gav oss spännande cykelåkning hela vägen in i mål!
TV_Sportens bevakning av loppet: