OSLO, NORGE ::: Medan Svenska Cykelförbundet aktivt jobbat emot regler som begränsar kostnaden för utrustning i ungdomsklasserna så är tonen en annan i vårt västra grannland. I Norge har förbundet lyckats få många ungdomar att börja cykla, bl.a. genom att ha regler som förbjuder mycket av dyr specialutrustning. I veckan offentliggjordes ytterligare begränsningar.
Minimumvikt på åtta kilo, inga kolfiberhjul, minst 16 ekrar per hjul och inga elektroniska växlar. Fyra enkla regler som gör en cykel för 10.000 kr lika konkurrenkraftig som en betydligt dyrare motsvarighet. Detta är det norska cykelförbundets recept för att få fler ungdomar på tävlingsbanorna.
Senast ett förslag om begränsningar i tillåten utrustning för ungdomsklasserna dök upp i en motion till förbundsmötet i Sverige tog styrelsen aktivt avstånd och menade den internationella cykelunionens regelverk var tillräckligt.
I Norge är cykel en av de snabbast växande sporterna. Motionssidan i Sverige visar liknande trend. Tyvärr så är det ingen vidare fart på undomsklasserna. Undantaget är de yngsta MTB-klasserna, klasser där sporten fortfarande är tämligen överkomlig kostnadsmässigt.
Så snart tävlandet över nybörjarklassen tar vid så finns det alltid någon som kommer till start med utrustning av måttet overkill. Man kan inte bara säga att det är föräldrar som övergöder sina barn med teknologi. Finns ett par kolfiberhjul i familjen redan så är det många gånger ett naturligt val att använda dom, ibland kanske t.o.m. en ekonomisk fråga.
Det görs många goda saker för rekrytering på central nivå Norge, saker som man ännu inte lyckats genomföra här i Sverige. Utrustningsbegränsningarna är ett förhållandevis enkelt grepp som ger ett tydligt och direkt genomslag utan att vara resurskrävande. Det kostar varken tid eller pengar utöver befintlig verksamhet att genomföra.
Det kanske behövs en ny motion till förbundsmötet, en som tydligt visar fram Norska förbundets goda exempel?